Det vänder fort!

Min älskade eller rättare sagt min fd älskade, vi försöker att umgås som vänner, hon har inte haft det lätt alla dessa år.

Men nu verkar hon bestämt sig för att det är slut, helt slut, förutom att hon vill ha mig kvar som vän.

Vi älskar varandra men klarar inte av att leva ihop längre, men klarar jag av att bara vara vän.

Vill henne verkligen lycka i livet, men det tillsammans med mig, blir nog svårt det här, tänk om man kunde leva ihop som vänner resten av livet utan andra komplicerande känslor.

Att det skulle ta sån tid och så många misstag.

Nu äntligen har jag landat, sitter och njuter av livet, ingen oro ingen ilska, bara ett allmänt underbart lugn.

U2 och Bono pumpar ut "Daddy gon' a buy you a car" maten är uppäten, en goöl i ett glas.

Ibland tar sig livet små vändningar, men idag vände det helt.

Hej livet!

Ibland är det svårt, ibland svårare. Känner att det kanske är dags att göra några avstamp, byta jobb? Sätta stopp för känslolivet?Vad gör man när det känns svårt i livet?Har helt plötsligt blivit gammal, ska få glasögon på heltid!Vad hände, vad gör man nu då, glasögon är väl inget konstigt i sig, men allt annat, känner hur drivet i mig sakta sjunker undan, finner ingen motivation till att ge 110% på jobbet längre, för många motgångar antar jag.Hur finner "äldre" drivet?Jag har alltid haft ett driv inom mig som räckt till mer än vad jag behövt, men nu planar det ut.Tur det snart är midsommar så man får hoppa lite smågroda iallafall.Känslolivet, ska jag fortsätta låta mig lida? Jag har nog inte skrivit det innan, men jag bor inte ihop med den jag älskar längre, ADHD n satte stopp för det, och det fann ADHD n, det var där det startade, kallast är att sluta slita på det här längre, sjunka tillbaka och låta känslorna svalna.Någon gång i livet kanske man hittar en ny kärlek?Livet är ingen lätt lek, en sån som man levde när man var odödlig, odödlig! shit! jag kanske inte är odödlig längre, jag kanske blivit gammal!Galen midsommar på er

Var på återbesök med Psykdoktorn idag, drygt en och en halv månad sen sist. kul att höra att de tycker de lyckats, det vill jag påstå att de har!Men lika tokig och festsugen, de kan jag va även fast jag går på medikament.Var i Göteborg i veckan, fasiken va röjigt de va, men bäst av allt, jag hade kontroll. Vi rockade och röjde gött dänna ve.Nu är det examen, student och sommarlov för alla ungar, tänkte lite på att det hade varit gött att ha fått gjort om mina, klarade skolan, men bara knappt, tyvärr visste de inte vad det här var då, livliga ungar hade de att göra med hela tiden.Där jag gick i skolan var det även gott om ligister som rökte Hasch o annat skit. Så det är klart att jag slank igenom med lite "streetsmart mind", var hos rektorn ett antal gånger, men han gick på nästan vad som, så det var liksom inga problem.Den enda som tog tag i det var gympaläraren, helt fantastisk så här efteråt, varje gång jag skulle ha kvarsittning lurade jag mor o far att jag skulle va hos en kompis, fick istället tillbringa tiden hos gympalärarn i gymmet, gillade ingenting utav sport eller gymnastik, men styrketräning, de va annat de.Där las grunden för mitt " byggande" i senare skede, kanonlärare alltså, tror han förstod det ingen annan förstod då, att jag senare knäckte hans nyckelben var ett misstag, som tur var visste han det med.Träffade honom 15 år senare när jag gick och tränade, han kände igen mig även fast jag förändrats mycket, tråkigt att läsa senare att han blev ihjälkörd av en alkoliserad snorunge.Nähä nu kommer snart Älsklingen och Lillplutt, ska bli härligt att umgås i helgen, har saknat dem nu några dagar.

Inom ADHD är det allmänt kännt att alkohol missbruk:( är ett slags självmedicinering, börjar undra om det är så.Dricka vin, öl, sprit och känna ruset och lugnet det ger, är det medicin det? Har läst om flera som supit skallen i bitar i flera dar, inlåsta i sin verkstad ensamma i konstruktivt syfte, men känner ändå att, - är det medicinskt?Kan förstå känslan av att va domnad och känna sig" normal",men vad är svaret på frågan, Är du nu normal?Kanske man bara känner sig så, kanske är vi ändå ADHD muppar, vem vet?Huvet står still, tankarna har stannat, världen runtomkring är förståbar, är det så för icke ADHD'are?Första gången jag drack alkohol ihop med Concerta, var en ny upplevelse, jag missade allt som hände runt omkring, jag såg/hörde inte vem som kom in på puben, jag hade ingen aning om vilka som var där, innan, då visste jag allt, vem som kom in, vem som gått på toa, vad de sa, allt!Elitsoldat, det hade varit något det.Finns inget som gått mig förbi, minns när jag på talade för ett par nästan obekanta att de borde tänka på att deras osämja syntes, de var faktiskt osams på en fest, och de snopna sa -syns det att vi är osams? Jag såg allt! Men gjorde resten det?Sprit o rus, "stannar" inte, men det ger samma som på "vanliga" en annan bild av världen och den är vackrare än ADHD världen.Jag tror att precis som vanligavså rymmer en del lite extra, myyys på er!

ADHD utredning, va e de?Trodde inte jag hade något fel, jag är ju en perfekt person, allt funkar ju kanon, inga brister här inte.Oj vad fel man kan ha, diagnosen ställdes efter ett tiotal olika test, test som jag under tiden ifrågasatte och sågade vid ankelknölarna!Bestämde mig innan teststarten att inte Googla på ADHD alls, ville få ett konkret test och diagnos ställning innan påläsning.Psykologen jag mötte, var en grå tjej, lite yngre än mig, inte alls söt, inte alls attraktiv, konstiga idiotiska tester utan mening som jag fort tröttnade på, allt för att jävlas. Som vanligt så klippte jag snabbt, ointressant, helt onödigt och: Va fan gör detta för nytta!.Stackars tjej, klart hon var söt, klart hon var attraktiv, men inte i mina ögon.Ganska intressant hur man kan vara bestämma att, så är det!När hon på min fråga sa att hon inte hade någon som helst tvekan om att jag har ADHD efter alla test var färdiga, så slog det mig- Kanske de har rätt?Men så kan det väl inte va, jag, en perfekt man, som har lyckats med allt jag gjort, ADHD, de som har de är väl som flipperspel eller studsbollar de som har de? Inte som jag, väl?Oj va fel jag hade.

Sitter på min altan ensam med ett glas rött, hör grannarnas fd jävla hundjävlar, funderade faktiskt ett tag på att göra grannskapet en tjänst och strypa dom. Gick över som tur va. Vilken vändning livet kan ta, för ett par månader sedan var jag bäst, inga känslor, ingen Ågren, allt jag tog tag i blev guld och allt jag styrde till blev perfekt.Concerta skrevs ut, tänkte: ähh, va faan, de påverkar inte mig. Oj va fel!Livet stannade, allt fann en ordning, saker betydde något. Viktigast av allt, jag förstod. Nyfödd säger jag idag. Skål för livet, och de som man älskar som finns kvar.

En bra dag ska jag visa detta för mina nära o kära.Hej!Jag är 42 år gammal och är nyfödd!Tänkte berätta min bild av mitt liv, jag har levt ett fantastiskt liv hittills, fyllt med massor av galna upptåg och roliga händelser.Tyvärr påfyllt med massor av skit också.Mitt liv har varit ståendes på ett bananskal, en snabb resa, lite snabbare för mig än för er.Mycket har hänt, många händelser har skett, roligt har jag haft.Tills den dagen då allt blev klart, jag fick diagnosen ADHD.Som jag skrev när jag började, Jag är 42 år gammal och jag är nyfödd!Det har alltid rört sig snabbt i mitt liv, jag har alltid flängt hit och dit i mitt arbete och jag har alltid lyckats med det jag gett mig in på.Många har hamnat i kläm, många har jag lämnat bakom mig ledsna eller svikna, och jag har alltid marcherat vidare.Allt började när jag fick lida för det, jag slängde ut mitt livs kärlek utan att bry mig, kommer inte ens ihåg vad som var anledningen.I försöket att få henne tillbaka kom vi båda fram till att "jag nog inte är normal", ett par dagar senare sökte jag hjälp på läkarstationen, träffade en läkare som frågade vad jag ville ha hjälp med, "jag har svårt att kontrollera mig när jag blir arg" svarade jag.-Har du typ ADHD, sa han.-inte en aning, men va fan som helst bara jag får hjälp, sa jag.Där startade början på min pånyttfödelse.